Rasstanarden Estnisk stövare

SVENSKA KENNELKLUBBEN
ESTNISK STÖVARE
(Rasnamn i hemlandet: Eesti hagijas)

Grupp 6
Ej erkänd av FCI
Standard fastställd av estniska kennelklubben 2007-11-08
Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-07-02

Ursprungsland/hemland : Estland
Användningsområde : Drivande hund för jakt på hare, räv och lodjur.
Klassifikation : Grupp 6
Bakgrund/ändamål: Likt många av de skandinaviska stövarna så har den estniska sin bakgrund i stövare från Väst- och Östeuropa liksom i brittiska
drivande raser. Ett av de primära målen i utvecklingen var en lägre mankhöjd för att inte riskera hundar som drev för snabbt och därmed kunde skada långsammare djur.
Tusentals stövare samlades för utvärdering och registrering när rasstandarden erkändes officiellt 1954.

Helhetsintryck: Estnisk stövare skall vara medelstor med stark och torr kroppsbyggnad. Benstommen skall vara kraftig, tassarna starka och musklerna
välutvecklade. De vita pälsmarkeringarna skall vara tydliga och därmed göra det lätt att se hunden under arbete i markerna.
Könsprägeln skall vara tydlig.
Viktiga måttförhållanden: Kroppslängden skall tydligt överskrida mankhöjden. Tikar får vara något längre än hanhundar.
Uppförande/karaktär: Rasen skall ha jämnt humör och vara vig och vänlig. Luktsinnet skall vara väl utvecklat med uttalad förmåga att finna vilt liksom
jaktpassion, vilket är en förutsättning för att kunna finna och följa vilt i svår terräng. Ett klangfullt skall hjälper att lokalisera hunden
vid drev på långa distanser.
Huvud: Huvudet skall sett uppifrån bilda en trubbig kil, bred baktill och något avsmalnande mot nospartiet.

Skallparti
Skalle: Skallen skall vara måttligt bred och något välvd. Ögonbrynsbågarna skall vara välutvecklade men inte framskjutna.
Stop: Stopet skall vara måttligt markerat, aldrig brant.

Ansikte
Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred och fullständigt svart. Hundar med pälsfläckar som är gyllene eller tan kan ha ljusare nostryffel men
den får aldrig vara leverbrun.

Nosparti: Nospartiet skall vara långt, i proportion till skallen. Nosryggen skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara torra. De skall inte vara hängande eller ha lösa mungipor. Läppränderna skall vara fullt pigmenterade.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara normalt utvecklade med fulltaliga tänder som sluter i saxbett. Tänderna skall vara stora och vita. Tångbett, pga
av nedslitna eller åldrade framtänder är inte önskvärt.
Kinder: Kinderna skall vara flata.
Ögon: Ögonen skall vara något snett ansatta och mörka med mörka ögonkanter.
Öron: Öronen skall vara tunna och ha kort päls. De skall vara hängande,
medelhögt ansatta, ligga intill kinderna och ha rundade örontippar. När öronen förs framåt mot nostryffeln skall de nå till halva nospartiet.
Hals: Halsen skall vara medellång och måttligt högt ansatt. Den skall vara rund i genomskärning, muskulös och torr utan lös halshud.

Kropp
Manke: Manken skall ligga högre än rygglinjen.
Rygg: Ryggen skall vara plan, bred och muskulös.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett, välvt och muskulöst.
Kors: Korset skall vara brett, medellångt, muskulöst och svagt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara oval, rymlig och nå ned till armbågarna. Bröstbenet skall vara långt. Revbenen skall vara vältvecklade.
Underlinje och buk: Buklinjen skall bara vara svagt uppdragen.
Svans: Svansen skall ha sabelform. Den skall vara tjock vid roten och avsmalna något mot svanstippen samt nå till hasorna. Svansen
skall aktivt vifta under rörelse och svansroten får aldrig lyftas över rygglinjen.

Extremiteter
Framställ

Helhet:
Framstället skall vara torrt med kraftig benstomme och muskulatur. Sedda framifrån skall frambenen vara raka och parallella.
Benhöjden skall vara ca 50 % av mankhöjden
Skulderblad: Vinkeln vid skulderbladsleden skall vara 115-120 grader.
Armbåge: Armbågarna skall vara starka, intilliggande, varken inåt- eller utåtvridna utan strikt bakåtriktade.
Underarm: Frambenen skall vara medellånga med oval benstomme. Stommen skall vara stadiga i proportion till kroppen, dvs. varken fin eller för
tung. Benen skall vara fullständigt raka.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara raka, elastiska och nästan raka.
Framtassar: Framtassarna skall vara ovala, slutna och välvda. Klorna skall vara starka och nedåtriktade. Trampdynorna skall vara tjocka.

Bakställ
Helhet: Bakstället skall vara torrt med kraftig benstomme och muskulatur. Sedda bakifrån skall benen vara rakt ställda och parallella och sedda
från sidan skall de vara välvinklade.
Lår: Låren skall vara av ungefär samma längd som underbenen.
Knäled: Knälederna skall vara måttligt vinklade, varken inåt- eller utåtvridna under rörelse.
Underben: Underbenen skall vara av ungefär samma längd som låren.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara medellånga, mycket starka och upprätta.
Baktassar: Baktassarna skall vara ovala, slutna och välvda. Klorna skall vara starka och nedåtriktade. Trampdynorna skall vara tjocka

Rörelser:
Rörelserna skall ha god drivkraft, vara flytande och jämna på en rak linje, s.k. enkelspår (single-tracking)

Hud: Huden skall vara stram, elastisk och utan veck.

Päls
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara kort, jämn, hård och glänsande. Underullen skall vara måttligt utvecklad. Svansen skall ha jämn, tät päls vilket
gör att hela svansen ter sig tjock. På svanstippen kan pälsen vara något kortare.
Färg: Den typiska pälsfärgen är svart med tanteckning och övertecknat med vitt (trefärgad). Fläckarnas omfång är inte begränsat. Gula till
gyllengula fläckar utan vitt (tvåfärgat) är också tillåtet. Fläckarna kan vara av olika storlek även som mantel. Färgerna skall kontrastera väl mot det vita vilket skall finnas på huvudet, strupen, bröstet och sträcka sig till buken. Alla tassar och svanstippen måste ha vitt. Alla färger måste vara så klara som möjligt.

Storlek/vikt

Mankhöjd: Hanhundar:45–52 cm Tikar:42–49 cm. Höjden över korset skall vara 1–1,5 cm lägre än manken.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.
Allvarliga fel:

Blyg eller hetsig.

Kroppsbyggnad som är för lätt eller för tung.

För kort eller för lång kropp, bakhög.

Grovt huvud, plan eller kullig skalle, runda kinder.

Otillräckligt pigmenterad nostryffel, ögon- eller läppkanter.

Lätt överbett där framtänderna inte har kontakt med varandra.

Öron som är för korta, för tjocka eller för högt ansatta.

Öron som inte ligger intill huvudet eller har lång päls.

Smal bröstkorg, flata revben.

Mjuk överlinje, brant kors.

Svans som är för lång (når mer än 3 cm nedanför hasleden)
eller för kort, buren upprätt från roten.

Tassar som är för långa (hartass), spretiga tår.

Uttalat vågig päls, avsaknad av underull.

Kraftigt överttecknat vit, uttalade svarta eller tanfärgade prickar
i det vita.

Leverbruna eller kaffebruna fläckar och leverbrun nostryffel.

Diskvalificerande fel:

Aggressiv eller extremt skygg.

Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga
abnormiteter skall diskvalificeras.

Avsaknad av könsprägel.

Mankhöjd över standardens.

Över- eller underbett.

Olikfärgade, ofärgade eller blå ögon.

Öron som är små, ståndöron eller halvresta.

Krokig eller defekt svans.

Övertecknad med svart eller tanfärgad pälsfärg, dvs. avsaknad
av vitt.

Nota bene:
Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.

Standard för
ESTNISK STÖVARE